1. Vi kommer till garaget och sätter oss i bilen, - Bilen startar inte. 2. Vi får gå tillbaka till redaktionen (LÅNGT) och byta bil. 3. Jag får ny kamerautrustning med andra personliga inställningar. 4. Bilen är en sk. Prio. Den funkar inte som en vanlig bil, så jag får en snabbutbildning. 5. Vi kör iväg. 6. Inser att det är den enda av de ca: 50 bilarna som INTE har GPS.
- VAD skrev jag i mitt förra blogginlägg?! Jo, "Thank God för GPS".
7. Vid det här laget är vi jäävligt stressade och sena. Ingen hittar. 8. Lars drar fram den gamla hederliga kartboken och har högläsning. 9. Jag gasar järnet till Nacka, kör som en galning och parkerar som en idiot. 10. Vi ställer oss där det är förbjudet att parkera - annars skulle vi inte hinna. 11. Vi gör jobbet. Och går tillbaka till bilen.
Det positiva med dagen.
1. Vi får ingen P-böter. Bara en VÄLDIGT arg lapp på vindrutan.
Personligen tycker jag att man ska få stå hur som helst om man kör en SVT-bil.
Jag pratar med gammal bekant från Katrineholm över msn.
Jag - Är du gift och har barn som alla andra då? Bekant - Nej....... eller.. jag är förlovad.. och har två barn. Bekant - Själv då, planerat att skaffat kids? Jag - Ohh No!!! Bekant - Karriären först? Jag - LIVET först. Absolut inte innan jag har fyllt 30, jag vill ju köpa lägenhet i stan, jobba, leva livet. Bekant - Men inte efter 30 år??? Jag - Men det är ju för tusan BARA 7 år kvar!
Det är inte fördommar. Det är fakta. Katrineholm = skaffa-barn-panik
Mardrömmen var en falsk dröm. Thank god. Min första arbetsdag har bestått av en presskonferens, dvs aptråkiga bilder (men skönt första-dagen-jobb) Jag har för första gången i livshistorien (eller okej, andra gången) kört i bil i á la hufudstaden. Tack och lov SLAPP jag fickparkera. Det gick med andra ord bra.
På presskonferensen sprang jag runt som en tokig iller och tog så mycket bilder som möjligt. Mardrömmen än ju att vara bildtorsk, vilket visserligen aldrig har hänt, -än. De gamla rävarna från andra medier satt och sov på varsin stol och tittade tröttsamt på mig, "överambitiösa vikariejävel" sa deras blickar. Det kan jag leva med!
Ja, det har varit en riktigt bra dag! Har fått luncha med Fia från Nordnytt som också är i Stockholm under sommaren. Så lunchen bestod av senaste skvallret från norrland vilket var mycket mycket smarrigt! Vi ska nog hinna med en hel drinkar i sommar, eller hur Fia?
Det bästa med dagen var att jag KOM IHÅG att dra ur sladden ur MILJÖbilen. Lite opraktiskt att åka iväg med den kvar i liksom. Det senariet har jag och Sara redan upplevt. Been there done that.
Tack för idag, slut för idag! Nu ska jag till min vän Jocke och kolla på hans nya superläckra lägenhet! Rich Bitch!
Jobbet (Sveriges Televison för er som inte hajar) skickar ut veckobrev varje
fredag. I dagens veckobrev stod lilla JAG med:
"På tal om Uppsala så vet ni väl att Frida kommer att bli inLASad i höst! Frida erbjuds tillsvidare att fortsätta på den plats hon nu har skött så föredömligt sen i februari. Beskedet kom ungefär tio minuter efter att jag tackat av henne med bok och hallonbakelser ..."
/Redaktionschefen
Jag känner mig nästan lite omtyckt.
Underlig känsla.
Dock så har jag fått strikta ordet från mina Uppsalakollegor att lämna tillbaka mina presenter
som jag fick när de så fint tog farväl av mig förra tisdagen.
Jag fick en kaffebryggare, -eftersom jag ALLTID dricker pulverkaffe, och
brända mandlar, -eftersom dem är som jag, söt och fet!
Ni är för söta mina kollegor!
Nu ska jag avnjuta 375 cl rödvin och lyssna på Jamiroquai.
Innan dess ska ni få ett "hört på jobbet idag".
"Jobbar du på SVT? Vet du, jag har varit med i en reklam film där en gång"
Detta är ett historiskt ögonblock för mig. Läs noga.
November 2007 "Om DET någonsin skulle hända mig så ska jag fira med en STOR flaska champange"
Juni 2008 När jag anlände till jobbet igår imorse så sitter redaktionschefen och redaktören på plats. Med sig har de tårta och en present. Det är min sista vecka i Uppsala, så de är här för att "avtacka" mig. Trevligt av dem!
Men så säger plötsligt chefen: "Ja det blir ju lite konstigt det här, för jag vet inte om jag är här för att avtacka dig eller grattulera dig? Enhetschefen och fotografchefen har ju accepterat att SVT ska lasa in dig."
VA?
"Ja, inget är ju bestämt. De har möte med facket i Stockholm idag och de ska diskutera huruvida du ska få stanna eller inte. Så vi får äta tårten och hoppas på de bästa!"
Jag fattar INGENTING. Jag? Få stanna kvar på SVT? Inlasad? Tiden rullar på och det är dags att dra sig ut på dagens jobb. Jag hinner gå några meter från redaktionen då Calle säger: - Frida, din mobil ringer.
Det är min älskade chef. "Vi har bestämt att erbjuda dig jobb året ut, detta betyder att du kliver över din lastid, därför så kommer vi att lasa in dig på företaget.
Förstår ni? Jag kommer INTE att bli utkastad. Jag får stanna kvar! Det är för bra för att vara sant!
Jag ska med nöje dricka en STOR flaska champange! Du får också smaka om Du vill!!
Inte vilken bakelse som helst. Utan en inlasad bakelse!
Gårdagen firades tillsammans med Sara! Vi satt vid Norr Mälarstrand och drack rosévin och åt tapas! Sjukt mysigt!! Vackra Stockholm by night!
Nu är det tisdag. Det innebär att det är tre dagar kvar tills mitt vikariat i Uppsala är slut. Då har jag en hel veckas ledighet innan jag går på mitt nya vikariat i Stockholm igen. Lovely!
Igår gjorde jag något hemskt, läskigt och förskräckligt. Jag agerade REPORTER! Det var meningen att jag bara skulle åka ut och ta lite palinarbilder på massa poliser. Men mina kollegor tjaaaaatade och tjaaaaaatade, så jag kände mig illa tvungen att göra en synk med en polis. Fy fan så läskigt. Ehhh vad ska jag fråga? Skitsvårt ju. Men men, alla blev nöjda och glada, och jag fick min första reportercred. "Och reporter var Frida Danielsson" Imorse fick jag en liten applåt av mina Stockholmskollegor vilket gjorde mig tokgenerad.
Student! Den lyckligaste dagen hittills för många unga. Gläjdretårar, fest, champange!
Tyvärr så kommer säkerligen många studentfester att spåra ut i natt. Så snälla studenter, ta hand om varandra och låt oss slippa läsa i aftonbladet imorgon att någon har blivit våldtagen eller ihjälslagen.
För det ska ju faktiskt vara den bästa dagen.
Själv ska jag bege mig till Danderyd och fira min kusin!
Påväg till lunchen idag så gick jag förbi Gallerix och såg en urläcket tavla. Det var en Roy Lichtenstein, och jag verkligen älskar popkonst. Vet inte varför, eller när jag började göra det. Min faster har bland annat en stor Lichtenstein, och kanske var det där jag blev inspirerad.
Tavlan kostade 900 kronor och var nedsatt 50%. Eftersom jag har ställt in mig på att INTE shoppa så mycket den här månaden så tvekade jag ändå.
Jag tänkte och tänkte och tänkte... tills jag kom fram till: "Va fan! Här har jag en tavla som jag verkligen vill ha, med nedsatt pris, vad tvekar jag om???" Jag gå in på internetbanken för att föra över en slant.
DÅ HAR SKATTEN KOMMIT!
Jag springer iväg till Gallerix för att göra min bästa affär någonsin (efter min macbook pro) men talvan är borta....
Med gråten i halsen (inte riktigt, men ändå) frågar jag expediten om den är såld. Det är den. Jag vänder mig om för att gå, tills den fantastiska kvinnan säger: "Eller vänta, det finns en till på lagret som jag kan rama in åt dig om du vill, kom tillbaka imorgon så är den klar!"
Det VAR meningen att jag skulle ha min popkonst!
Min Roy Lichtenstein talva som jag ska släpa hem på tåget imorgon