Definition av en rolig dag på jobbet:
Jag får göra toppjobbet i sändningen (innan börsraset kom in och förstörde allt). Till min hjälp
har jag min sambo som fotograf. Bästa teamet!
Får man ha så kul på jobbet??

Ibland funderar jag på vad som hände egentligen. Jag kom till SVT i Stockholm 2007 och började redigera inslag.
Nu är jag reporter - på Rapport.
Jag har växt de här fyra åren, på längden, bredden och framför allt i självförtroendet.


Idag är dock sista reporterpasset på Rapport. Monstertråkigt!
Jag har fått göra inslag om allt från avlopp till Italiens sparpaket.
Fan vilket roligt jobb.
Tillbaka som ABC-reporter nästa vecka, också kul ska dock nämnas. Men visst vore livet lite enklare
om man slapp blanda in SJ i sitt liv.


http://svtplay.se/t/103261/rapport - för intresserade krakar.

varje gång man böjer sig ner för att hämta något eller knyta skor, ger ifrån sig ett litet "uuuuuuf" ljud.
Eller "uuuuuuuh", alternativt "aaaaaaaaaaaah".

Gärna med betoning på sista ljudet.

Va segt det är att komma igång och blogga igen. Vi kanske har växt ifrån varandra. Jag och bloggen alltså.

Vad har hänt sen sist?
Sen dess har jag hunnit om möjligt älska min LV väska ännu mer. Vad gjorde jag innan jag köpte den? Ingen aning.
Jag har börjat planera ett syskon till den.

Jag har använd mig av människohandel - köpt en personlig tränare.
En människa som tar betalt för att få mig att svettas, få blodsmak i munnen och sen få en fruktansvärd träningsvärk i låren så att ett litet simpelt toalettbesök blir ett jätteprojekt. Men oj så värt! Hon är grym.

Jag har trott att jag har sett ett mord utanför sovrumsfönstret.
En kväll när jag stod vid fönstret och hade min vanliga kvällsspaning så ser jag:
- En kvinna gräva med spada i en buske, hon tar i för kung och fosterland. En annan kvinna som står och håller utkik, och en amerikans bil som står och väntar på att dom är klara. Efter ett tag hoppar de in med spaden i bilen och böööörnar iväg!
OH MY GOD! En döing utanför fönstret!
Men enligt grannen var det bara ryssar som grävde efter rotfrukter.

Jag har misstänkt min sambo för att vara knarklangare.
Bara en liten sund förvisso.
När jag dammsög under sängen så upptäckte jag en påste fastklistrad UNDER sängen.
OH MY GOD! Knark under sängen!
Alla har vi våra mörka hemligheter, men just min sambo känns rätt oknarkig av sig.
Jag var naturligtvis tvungen att fråga, och det visade sig att det var ett extraben till sängen som var i påsen.


Livet flyter på som vanligt skulle man kunna säga.
Välkomna tillbaka!

 

 

ps.
Den som kan berätta för mig hur man roterar en bild i bloggen kan ju vara vänlig att föra den informationen vidare till mig. På datorn är den rättvänd.
Det är ju själva fan att man ska behöva en ingenjörsutbildning för att kunna det.

Det är MIN fredag idag. Det innebär långhelg för mig. Halleluja va underbart.
Jag ska mysa mig igenom hela helgen på balkongen med dyrt rödvin och billiga salta pinnar. Jag skiter i om det regnar. Ballehäng it is!

Igår var det 40 år sedan folk slogs blodiga i Kungsträdgården - för några almars skull.

Se gärna mitt reportage från igår.

Jag sitter otroligt lycklig, hemma i lägenheten, tillsammans med min sambo och min NYA Louis Vuitton väska.
Ja. För rättvisan har segrat.

Det blev en TVÄRvändning må jag säga.
Mannen som jag har haft kontakt med från LV butiken hade ringt mig idag och  spelat in ett meddelande på mitt mobilsvar. Där sa han att han hade haft kontakt med Paris och att jag minsan INTE fick någon ny väska.
Jag var välkommen in och hämta min gamla.

Efter jobbet åkte jag och Håkan till butiken och sökte "butikschefen".
Då kommer en annan man än den jag har pratat med tidigare ut.
Den riktiga butikschefen. Som var från Danmark.
Ja, för han som jag hade pratat med tidigare var visst självutnämnd butikschef.
Detta framförde jag såklart till den riktiga chefen. Vilket han ursäktade.

Den riktiga chefen bemötta mig VÄLDIGT professionellt och tittade noggrant på min väska.
Han rynkade lite på pannan och sa:
Ja så här ska ju verkligen inte en väska vara. Aldrig att vi skulle sälja en sån här, det måste ha blivit något fel... jag förstår om du är besviken över det här.

Han sa att DET måste ha blivit något fel. Inte att JAG har gjort något fel.
Han fattade ju också att jag inte hade haft olja i väskan.

Den här fantastiska mannen packade ihop min väska och sa:
Nu gör vi så här. Du får en ny väska, här och nu, sen sköter jag snacket med Paris. Men va inte arg på min personal är du snäll....

Självklart är jag fortfarande arg på hans personal. Speciellt om man utger sig för att vara chef.
Men den rikiga chefen var ta-mej-fan en ÄDEL karl som visste hur man hanterar kunder.

Jag är så otroligt glad och nöjd! Nu kan jag ju tänkte mig att handla i butiken i framtiden.
Det hade jag absolut inte gjort innan.

LÄNGE LEVE RÄTTVISAN OCH MIN NYA NEVERFULL UTAN FLÄCKAR!

 

Reeeeeeen och fiiiiiin!

 

 

l

Jag längtar efter min väska.
Jag går runt och är lite sur, undermedvetet. Endast för att jag saknar min väska så mycket.
Varje dag utan den är en dag för mycket.


I helgen har jag lekt Ernst Kirchsteiger. Fast helt utan utbildning.
Jag brukar förvandlas till Ernst så fort Håkan åker bort. Det brukar kännas som om lägenheten säger "Frida, passa på, gör om mig!"
Okej, brukar jag säga och sticker till IKEA ögona böj.

Men jag kan ju inte säga att jag arbetar så effektivt.


Exempel:
- Skruva upp fästen till gardinstången (försökte först med en borrmaskin, till jag kom på att det var just en borrmaskin - och inte en skruvdragare.)
- Sätter upp de tre fästena i väggen och inser att den lååååånga stången måste upp efter TVÅ fästen.
- Skruvar ner igen
- Sätter upp stången
- Ska sätta upp gardinerna. Inser att de är på tog för långa.
- Tar ner, stryka och fållar(?)

Detta tar mer än en helg.
Jag hinner få flera raseriutbrott och ber gardinstången att fara åt helvete ett par gånger.
Det är ju trots allt BARA gardinstångens fel.


Tur att det går bättre på jobbet.
Förra veckan fick jag äran att åka till Stockholms auktionsverk och göra ett inslag om deras fotografivisning. För en fotointresserad tösabit som jag så var det rena rama drömjobbet.

reporter/fotograf/redigering står jag för.

Jag har varit i London. Nu är jag hemma. Det är alltså dags för ett inlägg i denna menigslösa blogg.

Ett av den aggressiva sorten.

Jag har köpt en Louis Vuitton väska. Neverfull. Jag älskar den. Vi har en kärleksrelation.
Den var dyr. Louis Vuitton är inte kända för att sälja billigt skit.

När jag kom hem till Sverige med min kära väska upptäcker jag fläckar på väskan.
Jag KAN leva med dessa fläckar, för de är INNE i väskan, alltså inget som andra ser.
Men eftersom jag har betalat många tusenlappar för väskan så tycker jag inte att det är mer än rätt att min väska ska vara helt felfri.
Därför bestämde jag mig för att besöka Louis Vuitton butiken här i Stockholm.

Jag VET att deras service är lika med noll.

De anklagar sina kunder för att haft sönder produkterna om man vill reklamera. Jag har läst hur mycket som helst på forum och bloggar om hur kunderna blir bemötta.
(http://stureplan.se/bloggar/rebecca/2010/04/16/daligt-louis-vuitton)

Därför förberedde jag mig VÄL inför besöket i butiken.


17:57 kliver jag in i butiken som stänger kl 18:00 och säger som det är: att jag köpte min väska i London förra helgen och att jag har upptäckt dessa fläckar.
- Men du har ju använt den!!! säger butiksbiträdet som tror att hon är raketforskare.
- Ja absolut, men nu vill jag reklamera den.

Hon säger att det är omöjligt att få byta den. Det borde jag ju ha gjort i London. Jag frågar henne då om hon tycker att det är rimligt att jag ska flyga tillbaka till London för att byta väskan. Det tycker hon ju naturligtvis inte.
Hon kallar in en kollega som ska föreställa en chef.

Den mannen anklagar MIG för att ha åstakommit fläckarna. Han säger att jag ska bevisa att det inte är jag som har "fläckat ner" väskan. Han säger rent ut att han inte kan lita på mig.
Han menar att jag kanske har haft en tidning i väskan? Smink? Eller olja?

Juuuuuuuust det! jag hade ju en dunk olja till min volvo 245 i min Louis Vuitton väska. Shit! Glömde de. NOT!

Även fast jag var förberedd på det så blev jag väldigt chockad över bemötandet. De vägrade hjälpa mig.

- Vi säljer inte väskor som ser ut så här. Säger chefen.
Jättekonstigt att jag har köpt en då?

Personalen får mig att känna mig som en bedragare. Som om att jag gjort det med flit.

Jag andras in 10 liter luft i lungorna och säger:
- Jag har hört så otroligt mycket dåligt om er service och hur ni behandlar era kunder. Det går jävligt bra att komma hit och handla, men så fort det är något problem, så vänder i ryggen till.
Tror ni att jag vill handla hos er igen när ni beter er så här!

DÅ kan chefen tänka sig att skicka väskan till Paris för inspektion.


Så där slutar det. Långt efter stängningstid.
Hela personalstyrkan står och väntar på att få gå hem. De hatar mig. Men jag kan inte bry mig mindre.
Imorgon ska jag hänga på låset för att lämna in väskan.

Ja, för det här är ta mej fan en prestigegrej!
Min väska ska till Paris, om det så är det sista jag gör.