Jag har inte haft den bästa starten denna fredagmorgon.

För det första.
Jag blir väckt och måste komma 1,5 timma tidigare till jobbet för att filma "omfattande klotter"
på Domkyrkan. Jag stressar som en tok till jobbet, hämtar kameran och spinger till
Domkyrkan.
"Omfattande" får en helt annan betydelse för mig.
Det är antaligen några snorungar som har haft trist kvällen innan....

För det andra.
Jag kommer tillbaka till redaktionen, ställer ner min kamera på mitt skrivbord
och ska ta bort batteriet för att sätta det i laddaren.
Batteriet sitter hårt.
Jag tar i för kung och fosterland tills batteriet FLYGER iväg..... och träffar kaffekoppen
som står på bordet.
Kaffekoppen välter och kaffer rinner ut över alla papper som min reporter har
på sitt skrivbord.
Ett hav av kaffe bildas.

Varför?

Det var jättejätteskönt att simma igår!
De första 10 minuterna hade jag lite svårt att slappna av och koncentrera mig. Jag
hade jämt och göra med att hålla koll på vilka som ville simma om mig och vilka som jag
skulle simma om.
Men efter ett tag så var det bara skönt.
3 kallsupar.
Klorsupar är väl bättre än spritsupar?

Jag ska simma idag också! Tre dagar i veckan är väl rimligt!
Då kanske jag kan bli badvakt till sommaren!

Jag var sjuk dagen då fotot togs.

I natt jag drömde nåååågonting, som jaaaag inte drömt föruuuuuut!

I natt så drömde jag om lägenheten som jag kanske ska få.
Den var jättestor... men duschen låg i varadagsrummet. Det var lite konstigt.
Och så bodde det någon där som jag skulle bo med.
Åh.... den där lägenheten ger mig lite magsår så länge jag inte har sett den.
Tänk om det är ett ruckel?
Om grannarna är kriminella?
Hmm...
Men förutom jag så är det 16 (!!!!!!!) personer som har tackat ja till lägenheten.
Som sett den.
Då måste den väl vara okej?

Mitt blivande hem..?

Nu är det morgonmöte.
Sen senare idag så ska jag skriva något roligt här på min blogg...
Något som Sara insisterar på att jag MÅSTE skriva i bloggen....
Vilken cliffhanger va....

Idag har jag analyserat gasterna vid poolen.

Engelsmän
Barnfamiljer. Alla barn har rott har. De ligger kritvita under parasollet med solskyddsfaktor
150 och laser engelska karleksromaner.
Barnen ser precis likadana ut.

Tyskar
Det ar stora tjocka kvinnor och man som reser tillsammans som par. De ar i 60-70 arsaldern
och laser tysk skvallerblaska vid poolen. Kvinnan vager saker 110 kg.

Svenskar
Typiska "vi-hade-iallafall-tur-med-vadret" familjer. Ni kanske minns filmen?
Sura tonarsbarn och irreterande smabroder som bara tjatar om att bada hela tiden.
Pappan ar irreterad pa barnen och mamman fungerar som en konflikthanterare.
De ar osams precis helatiden.

Jag har annu inte placerat in mig nagonstans.

Imorgon fortsatter mina undersokningar...


Det kanns trakigt att jag har missat melodifestivalen.
Det ar ju en perfekt mojlighet att fa umgas med vanner och dricka vin tillsammans.
Synd bara att det gar ut pa att samla Sveriges samsta arstister. Det vore sa
mycket battre om de som faktiskt ar DUKTIGA fick upptrada.
Det bore laggas mer uppmarksamhet pa manniskorna som jobbar under produktionen istallet,
de ar ju duktigare an de som upptrader.
Dock verkar focusen till Johans steadycam inte funka sa bra iar. Iallafalls om man jamfor med forra aret!
hihi...
Det kanske har nagon praktikant iar...
Sara styr upp detta nasta ar!

Snart kommer jag hem.

Halllaaaaaaaa!

Fan vad trott jag ar att jag inte kan skriva a,a och o!
KAN kan jag val... men det tar sa lang tid for mig, och alla sekunder ar dyrbara for mig
och da har jag inte tid att leta svenska bokstaver. Mer tid at bloggen istallet!
I Love you my blogg
idag regnar det lite lite.. eller duggar. Darfor passar jag pa att umgas med narmaste
dator. Jag skulle aldrig i mitt liv klara mig utan en dator.
Min kare barndomsvan Lina fragade mig nar jag var i Linkoping och halsade pa
hur mycket jag sitter vid dator varje dag.
Da svarade jag att det ar lattare att rakna ut hur mycket jag INTE sitter vid datorn.
For det ar ju sa.
Jag sitter vid datorn jamt.
I love my mac.

An sa lange sa har inte skammt ut mig med min daliga engelska.
Som nar jag var i Thailand och skulle beratta for en engelsman att vi hade odlor i taket.
"You know, we have turtles in our room"
Engelsmannen och Goran tittar underligt pa mig...
"No, what she mean is that we have lizards in our room..."

Jaha! Hoppsan sa!
Whatever!
Han fattade val att vi hade djur i rummet iallafall. Sen om det var en
skoldpadda eller en odla ar val skitsamma.

Nu har duggregnet upphort, dags for att branna sig ytterligare
och dricka en espresso.

Ingen GT fore kl 12.
Trist liv.


Ps.
Ingen behover forvanta sig nagot vykort.
Bara lilla mormor. For hon ar sa gullig och satter in alla vykort i ett
fotoalbum som hon sa fint sparar i bokhyllan.
Sen skriver hon ner i sin dagbok "Idag fick jag ett vykort fran Frida"
Du ar sa fin lilla mormor!
Ds.

Igår flyttade jag till Uppsala.
Allt är frid och fröjd förutom att internet inte fungerar på min dator. Detta är en av de värsta katastoferna som kan inträffa. Nu får jag helt enkelt ägna mig åt min blogg på arbetstid. Det finns inga andra alternativ. Kollegorna MÅSTE självklart förstå detta.

20 minuter senare.
Nu funkar inte internet på jobbet heller. Eftersom vi ska byta lokaler så har de nu flyttat över bredbandet dit.
Och här sitter vi.
Internetlösa.
Jag får damp.
Jag skriver just nu i WordPad.
My God please help me.

I fredags gjorde jag mitt första jobb på SVT i Uppsala. Det blev inga stordåd så jag lär varken bli Oscarsnominerad eller få någon Guldbagge. Men det är ändå roligt att ha kommit igång att filma igen.
Kronprinsessan Victoria kom till Uppsala för att fira Universitetet (eller nått) som fyllde 300 år. Det roligaste med
den händelsen var de tiotals japaner som fotade sig tillsammans med alla poliser utanför.

Poliserna vaktade Kronprinsessan, japanerna fotade poliserna, jag fotade japanerna.
Som ett litet kretslop.


Polis å Japaner.
Säg ja till Apan. Japan.


Sen kom helgen.
Fortare än vad ett virus sprider sig i kroppen.
Familjen Danielsson skulle gå på Musikal (Jekyll & Hyde) och bo på hotell och må gott.
Musikalen var bra, även om det var en besvikelse att huvudpersonen var sjuk och blev ersatt.
Vi som i stort sett bokade biljetterna JUST för huvudpersonen Mikael Samuelsson.
Eller Rolf som han heter när han jobbar på Freja (Rederiet).
Bredvid mig satt Mr G som var femte minut tjatade om att han var kissnödig.
Jag tog automatiskt på mig någon mamma-roll och sa åt honom att vara tyst och snällt
invänta pausen.Gör vad du vill men stör inte MIG som njuter av musiken!
Det är fantastiskt intressesant hur man kan bli så akut kissnödig under den första timmen på en
musikal. Själv skulle jag kunna hålla mig ett par dygn.
Rekordet är TRE dygn, (ja, jag är lite stolt!) men det slutade också med att jag fick åka till Helsingborgs sjukhus med härliga magsmärtor.
Jag minns än idag sjuksköternas blickar som sa att jag var dum i huvudet som hade hållt mig i tre dygn.
"Har du druckit nått?" frågade de mig.
Dagen innan hade jag varit på bröllop i Malmö där det var gratis drinkar i baren.
"Jorå. Visst har jag druckit, en hel del faktiskt" svarade jag.
För några sekunder trodde jag verkligen att urinblåsan skulle explodera.

Hur som helst.

Efter musikalen var det dags för middag. Pappa, som har bytt höftkula, tog sig fram med sina båda
kryckor.Vi gick längs Kungsgatan tills jag såg en "Happy Hour" skylt, där stannade vi självklart.
Efter en mumsig middag gick vi tillbaka till Hotell Kung Karl. Det var dags för min berömda Irish Coffee.

Då inträffar det katastrofala.
Pappa stannar vid en hemlös som sitter på marken och tigger pengar.
"Nu ska du få dig en slant" säger pappa.
Han börjar leta i sin svarta kavaj efter mynt.
Han tappar den ena kryckan på den hemlöse mannen.
"Oops!" Säger pappa och letar vidare.
Tills han inser att han inte har några pengar.
"Hoppsan, jag hade visst inga pengar. Men du får väl ha en trevlig kväll då"
TREVLIG KVÄLL?!
Detta är höjden av pinsamhet för en dotter. Så jag går fram till Pappa och ger
honom 20 kr som han får ge till den hemlöse mannen.
Min bror står längre bort och skrattar.
Jag skrattar inte.

Jag har varit med om att pappor ger sin barn bananer på Zoo så de kan mata aporna.
Men jag har aldrig varit med om att döttrar måste ge pengar till sina
fäder så att de i sin tur kan ge pengarna till hemlösa.

Vi ungdomar (vi som var yngre än 40 år) gick ut på krogen och lämnade de gamla päronen på hotellet.
Först gick vi till Inferno på Drottninggatan. Det är verkligen mysigt där! Men too bad att det finns så
lite sitplatser. Kom i tid är ett tips.
Därefter åkte vi vidare till Casino Cosmopol. Männen spelade bort pengar. Kvinnorna drack vin och
Irish och pratade om livets alla problem.
Väldigt trevligt.
Jag gillar Casino.
För när alla andra spelar bort 1000 kronor.
Så dricker jag upp 1000 kronor.
Då har ju jag ändå fått mer än de som bara fick lite spänning vid pokerbordet.
Så enligt mig gick jag plus från Casinot.
Plus 3 Irich och 1 glas vin.
Stabilt.

Jag förstår inte hur man INTE kan gilla Stockholm.
Det finns ju hur stort utbud som helst av vad som helst för vem som helst.
Och gillar man inte Stockholm så får man väl acceptera att andra gör det och trivs fantastiskt
bra.

Den här helgen har iallafall gjort mig mätt på familjen.
Vilket säkert var meningen också.
Nu åker jag inte hem förren jul.
Typ.

Det finns tusentals saker att berätta. Men allt lämpar sig inte i bloggen.

Nu ska jag försöka spara detta WordPad dokument och hitta en dator med
internet så jag kan publicera detta.

God Bless You All.
... eller mig iallafall.