Sen en tid tillbaka har jag varit trött Försökt att vara allt på samma gång Så mycket man kan göra och borde och vill Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom Och försökt att hitta spår som leder rätt Det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan Och mitt i allt så ska man vara sann
Typ.
Det är lördag och jag sitter ensam i min lägenhet. För en timme sen så var tanken på
en lugn kväll i min ensamhet ganska lockande. Nu känns det jävligt tråkigt.
Brutalt jävla skittråkigt faktiskt.
Jag längtar så tills Lina blir min sambo.
Då blir det knark, horor och sex varje kväll.
Neeeej.... jag skoja..
bara på helgerna såklart!
Me and my kommande sambo, som man säger på Ängelska
Försöker fortfarande få fart på min hemsida. Men eftersom mina kunskaper med hemsidor är lika med noll så lägger jag upp tre bilder här på bloggen istället.
(Fotomodellen Malins blogg hittar ni bland mina länkar)
Det finns människor som är så där puckade så man bara inte orkar prata med dem. Man säger en sak till dem, men det går inte in. Det registreras inte. Hissen går inte ändå upp. Hjulet snurrar men hamstern är död.
Ja, ni förstår!
Jag vet inte vad som är värst. Att man måste befinna sig inom samma area som personen ifråga. Eller det faktum att personen inte själv förstår hur *trög den är.
* trög borde bytas ut mot en synonym. Men jag kom inte på någon.
Så, va skönt det var att få vara lite elak.
ps. Idag är det hemliga mööööötet. Så hör ni inget mer efter det här så blev jag väl antaligen bortrövad och eller mördad.
Imorgon ska jag på ett hemligt möte. Spännande va!? Jag vet ingenting om det, bara att det är hemligt.
hi hi.
Det firar (?) med den första låten som jag hörde med Coldplay. Det var en VARM sommardag år 2002 när jag satt i min käre storebrors bil och väntade på honom. Då satte jag på hans bilsterio och hörde denna fantastiska grupp för första gången.
Är det någon som följer Bonde söker fru? Jag följer det inte, men har haft lyckan (?) att råka hamna framför tv:n två gånger då programmet sänds.
Programet är så pinsamt. Fruktansvärt pinsamt. Så där pinsamt så man bara vill blunda, hålla för öronen och kanske till och med zappa. Men något håller mig kvar. Jag vill beskriva det som en "face-your-fears-känsla". Ungefär som om en människa med klaustrofobi går in i en liten liten hiss och trycker på "stopp-knappen". Bara för att plåga sig själv.
Den pinsamaste bonden är Magnus. I Bonde-trailern som kördes på fyran i somras så kunde man nästan få för sig att han var snygg. Men nej, där hade jag och hela Sverige fel. Möjligvis om man kisar med ögonen... och har blurrat bilden innan.
I gårdagens program så pratade bonden Magnus med sin blonda tjej om åldersskillad. Det skulle visst vara ett STORT PROBLEM för dem att Magnus var åtta år äldre. Åtta år? Det är väl ändå ingen åldersskillnad? Fråga Hugh Hefne.
Kärleksparet skrev iallafall upp deras ålder på en lapp. 30-22 = 8 De satte dit lappen med en gummisnodd på en sten och slängde den i vattnet. Sen skulle problemet "åldersskillnad" vara ur världen.
Gulligull.
Jag vet inte. Jag kanske är oromantisk. Men hade det varit jag så hade jag knytit fast stenen i killen och slängt honom i vattnet istället om han såg åldern som ett problem.
Så, vad har gjort Mig så upprörd den här gången då?
Jag känner att jag står och trampar lite på samma plats i livet. Även om jag älskar det jag gör (pratar självklart om jobbet) så vill jag lära mig mer. Jag vill utvecklas till en mästerfotograf! Fast i digitalfoto.
Därför kontaktade jag arbetsförmedlingen när jag hittade blanketten som "Erbjuder mig att få visum i USA för praktik/jobbi upp till 18 månader"
- Man måste vara fyllda 21 år - Ha högskoleutbilning - Arbetat med foto minst ett år - Själv fixa praktikplatsen
We talking about me here, va! Nemas problemas, I fix it! Så jag ringer och pratar med AMS.
SAMTALET MED AMS
Frida - Så hur fungerar det? Får jag ersättning när jag åker? AMS - Ehh.. nej det får du inte. Du ska skicka en ansökan, det kostar 150US, sen så tillkommer en annan avgift som minst kostar 400US, om du kommer på visumintervju så kostar det 180US. Sen är det en handläggningstid på minst 8 månader.
Jag tänker i tre sekunder.
Frida - VAD exakt är grejen med att söka via arbetsförmedlingen om det kostar en massa penger och jag får inte någon ersättning när jag är i landet? AMS - Du får visum att stanna i USA för att ha praktik. Frida - Det är ju fan så mycket bättre att jag bokar en biljett själv och sätter mig på ett flyg. Det blir mycket billigare och så kan jag åka imorgon om jag vill. Inte om 8 veckor. AMS - Då får du ju inte ha praktik. Frida - Och vem ska kontrollera det? AMS - Men det är ju olagligt. Det är illegalt. Frida - Nej då! Jag ser det som en semesterresa där jag får lära mig massa om foto. Jättebra! AMS - Så får man inte göra, som sagt, det är illegalt arbete. Frida - Ja ja, men så blir det nu. Jag ser ingen som helst anledning att söka via er. Tack och hej!
En dag åker jag. En dag nästa år.
Tills dess sitter jag på min busshållsplats i Råcksta och väntar på bättre tider.
Vart skulle världen vara idag om inte Google fanns?
Jag har letat och letat efter en väska som jag så gärna vill ha, och nu har jag äntligen hittat den. Märket är Longchamp och den finns på NK och Biblioteksgatan. Enkel! Och ändå så himla snygg! Perfekt resväska!
Varje morgon kl 08.00 när man kliver av tunnelbanan på t-centralen så känner man en viss frustration. En miljard pendlare som ska åt olika håll. Det finns inga som helst regler om hur man ska gå, så allt är ett allmänt kaos.
* Enlig mig ska det vara högertrafik. * En hastighetbegränsning på 20 km/h (minst inte, -högst) * Äldre och barnvagnar ska hålla sig intill väggen * Omkörningar ska ske snabbt
I dags läget fungerar det i stort sett som amerikans fotboll. Starkast, snabbast och smidigast kommer fram först.
Jag har beställt förstoringar på foton som jag har plåtat. I mitten av november beräknades korten vara klara, men ingenting har hänt. Jag har mailar med min hotmail, men inget svar har kommit.
Idag mailade jag med min SVT mail och klagade. 20 minuter senare får jag svar att mina foton SJÄLVKLART kommer i slutet på veckan, och som plåster på såren så får jag även 5 st 20*30 förstoringar gratis nästa gång jag handlar.
Jag har haft en av de bästa helgerna sen jag flyttade till Stockholm! Det är alltid lika galet roligt att festa med Sandra och Lina. Jag garvar mig harmynt varje gång jag umgås med dem.
På fredagen så blev det malaysiabilder och vin på Sveavägen hos Malin. Efter det så besökte vi Inferno och East. Inferno älskar jag lika mycket fortfarande. Dock så har jag tröttnat lite på East...
Ett par timmar, två treo och en pizza senare så var det lördag. Hela dagen gick i temat "mysbyxor". Vi hängde framför datorn och kollade på youtube och skrattade till Mia och Klara när "Gulletussan" sjunger "imse vimse spindel". Jag höll på att kissa på mig av skratt.
Lördagkvällen började på stureplan, vi mellanlandade på en rockbar och avslutade
dygnet på ett kontor på Hötorget...
Ingen kväll utan "skaka-kind-och-ta-kort"
Henke & Martin
Här är vi på efterfest på ett företag som jag låter vara anonymt. Vi lirade
Rock Band och allt skedde på blodigt allvar. Vinna eller försvinna!
Jag var inte lika bra på Rock Band. Så jag roade mig med att se om mitt huvud var rakt,
till hjälp hade jag ett vattenpass.
Martins huvud var rakare
NU TILL KVÄLLENS HÖJDARE.
Jag, Lina och Sandra sitter på hötorget och väntar på tuben hem.
Plötsligt får Lina (eller vi alla) ett plötsligt sug på Ramlösa.
Lina går mot godis/läsk automaten.
Hon inser då att det saknas pengar. Tio kronor för att vara exakt.
Hon vänder sig om där Martin och Rastaman sitter för att höra om dem har
pengar.
För att citera henne:
"HALLÅ GRABBAR!! ÄRÄ NÅN SOM HAR 10 SPÄNN PÅ SÄÄÄJ??!?!?"
Det roliga är att alla som sitter på bänken på tunnelbanan tittar på Lina,
- och börjar leta efter pengar. Precis som om det var till DEM hon ropade.
Fan vad jag garvade!
Lina tömmer alla grabbar på pengar och det slutar med att vi inte bara