Kolla varifrån!

Gott slut och gott nytt år kära vänner! Jag har jobbat arslet av mig idag med en brakförkylning. Wunderbar!! Vad fyller ni era partypåsar med ikväll?? Jag går all in, extra allt på drugs. Ohhh yeah!!

Kolla varifrån!

Nu är det myskväll som gäller. Jag min mac och iPhone sitter i hotellbaren och tar ett glas vitt och väntar på Sara som jobbar på förkväll. Snart är det Wine primebar som gäller. Jiiiippie..!!

Hon är 11,6 cm lång och väger 135 gram.
Hennes färg är svart - vilket nog är ifrån hennes farfar.
I födelsepresent fick hon ett fint lila/rosa fodral som klär henne fantastiskt bra.

Det var en lång och jobbig process att få henne till världen, men efter
mycket om och men så kom hon till världen 32G stor... till priset av 16G.
De ni!



Bilder på min skönhet kommer under dagen.
Jag vill också passa på att puffa för min kommande blogg-Nyårskrönika.


Den får ni inte missa!

Min julklapp/25 årspresent från mamma och pappa.

En flygbiljett till Denver, USA.
Familjen Nelson here I come!!!



Min fina kille gav mig fyra jättefina champangeglas och en STOR champangehink.

PERFEKT inför mitt 25 årskalas.

Men jag fick även en bok.... "basic kokbok för dig som flyttar hemifrån..."
Hur tänkte han då??

GOD JUL KÄRA VÄNNER!

Var hälsad å helige Lön!

Halleluljah.

Bered en väg för plånboken.
Just i denna stund så känner jag ett STORT behov av väldigt många saker.
Ett par skor. De är prio ett. Ett par jeans också, det kan man aldrig ha för mycket av.
Kanske skulle man försöka hitta något fint till nyår också? Jul då?
Att jag levde på vatten, luft och bröd för två dagar sedan har jag helt glömt bort.
Nu är nu.
Och nu har lönen kommit.

Hejdå, nu drar jag till stan!

Så här glad blir jag om jag tänker på att jag har tre dagars julledighet framför mig.




Men jag fick ungefär samma uttyck i ansiktet när jag satte mig vid mitt skrivbord
imorse.
Min snälla kollega hade lagt en ny penna på bordet.
Pennslukaren-Frida blev naturligtvis överlycklig och grabbade tag i pennan - redo för att användas.
Vad händer?
Jag får en ELCHOCK!!!!!

TUR för C att han har gått på semester till den 12 januari.
Kanske hinner jag kommer över detta tills dess..

Nu skriker mina hormoner efter en iphone igen...

frågan är om man ska hålla igen eller släppa efter.


Det är ju för fan jul snart!

Mjusikbrallor, ett glas rött och en bra bok i soffan står på dagordningen efter jobbet.

Imorgon är jag TOKLEDIG.

La la la la laaaaaa

Jag är så lycklig över mitt förlängda vik (6 månader!!!) så jag sitter och tittar på en weekendresa
till mig och min sambo.

De är jag lätt värd!
Fly´n die... eller jag menar Ryan Air har ju tokbilliga biljetter.



Milano kanske?

Jag överlever även i vår när det gäller jobb på SVT.
Nu ska jag ta chansen att utvecklas.
Utvecklas utvecklas utvecklas!

Det här ska jag naturligtvis fira ikväll med glögg, Peter Jöback,
diskning, städning och kanske en julstjärna.



Livet på Nordnytt 2007




En och annan ren blev självklart med på bild.
Bilden över ska nog föreställa en ko - den till vänster alltså.





Två tomtar från Nordnytt som jag ser fram emot att få partaja med 23:e januari då
jobbet har en STOR fest för hela landet.
Stjärnreportern Johan och stjärnfotografen Jimmy.

Tore 7 månader

Intressen:
Tugga på hår, ljustakar, katten Lina och döda rävar.
Rasta husse och matte, äta mat och bajsa.




Över: Tore och jag
Nere: Pappa och Tore 

"Snälla hör av dig till mig"
Står det i ett mail i min inkorg. Från facket.

Vi ska prata om min framtid. Min eventuella framtid.
Det är en krypande känsla i kroppen när jag slår hans nummer.
Jag vet inte vilket som är värst: tanken på att inte få jobba kvar, eller
ovissheten över hur det ska bli.

Jag lyssnar intensivt på vad han har att säga,
så intensivt att det enda jag koncenterar mig på att att jag måste lyssna.
Lyssna. Lyssna. Lyssna.
Jag hör inte vad han säger.
Jag är för upptagen med att tänka på att jag måste lyssna.

Framtiden är fortfarande oviss.
Det kom vi iallafall fram till.


Jag kan inte tänka mig att jag någonsin skulle bli anställd.
Aldrig. Aldrig.
Men jag kan heller inte tänka mig att jag måste sluta här.
Det är ju min arbetsplats sedan 2007.
Mitt skrivbord. Min dator. Min kamera. Mina postit-lappar.

Jag måste se ljuset.
Ja, jag ser ljuset.

Jag har sovit konsigt i natt.
Jag vaknade av att jag pratade i sömnen.
Även fast jag lyckades väcka mig själv, så fortsatte jag att prata.
Jag har helt glömt bort vad det handlade om,
men antagligen något som jag hade behov av att prata om - med mig själv.

Nu är jag gräsänka i 12 dagar.
Han har lämnat mig för att jobba i Thailand.
Underbart skönt. För honom alltså.
Gräsänka är förövrigt ett vidrigt ord. Det svider lite i munnen när man uttalar det.
Som en urinvägsinfektion.

Det känns lite konsigt att vara själv i hans (snart vår) lägenhet.
Tomt.
Jag behöver förvisso ensamtid ibland. Absolut.
Men då ska jag bestämma när den tiden infaller.
Och den infaller inte nu.

Igår hade vi en hej-så-länge-ses-den-15:e-december-middag.
Lax, vin och deeptalk.
Underbar kombination.
Han slog vad om att jag skulle ta det sista glaset ur flaskan ikväll efter jobbet (nu).
Jag protesterade och sa att så kommer det absolut inte att bli.
Han flinade.
Jag flinade.
För vi visste ju att jag ljög. En sån där lögn som man får ljuga.

Nu ska jag utnyttja min ensamtid genom att lyssna på musik som bara jag tycker om.
Njuta av mitt glas rödvin.
Och njuta av att jag egentligen har det fantastisk bra - trots att jag inte alltid inser det.

Er lite mindre,
Bitterf***a

Min mobil dog.
Tisdag morgon klockan 07.05. Den drunknade i en toalett.
I desperation försökte jag återuppliva den med hårfönen.
Innan dess sköljde jag av den. Under vattenkranen.
Med balsam.

Jag kanske inte var vid mitt sinnes fulla bruk.
Det har jag nog inte varit på ett bra tag.
Jag är inne på min 10:e arbetsdag och har 2 dagar kvar till ledighet.
Jag har bara mig själv att skylla.
Men ändå tycker jag synd om mig själv.
Samtidigt så älskar jag båda mina jobb och jag vet att jag är lyckligt
lottad som inte behöver bry min om försäkringskassa, a-kassa och högar av
oförståliga papper - än iallafall..

Ibland är det någon i bröstet som knackar och säger något i stil med:
"Hörruu, du kanske ska ta vara på saker och ting som inte har med dina jobb
att göra?
Men jag brukar igonera den hemliga lilla personen och köra på.


Nu har jag dock beslutat att ta tåget mot landet lördagmorgon.
Den trygga byn jag levde i fram till 19 års ålder.
Byn där alla vet allt om alla. Där vi har en självutnämnd borgmästare.
Där det finns parkeringar till förbannelse,
fler än invånare, hus för fyra hundra tusen och skog. 
Massor av skog. 

Där kanske man kan få 1,5 dag av lugn och ro.
Så man orkar köra vidare året ut.


/Bitterf***an