Taxin stod snällt och väntade utanför min port klockan 03.00. Även fast det är mörkt ute och inte en enda människa så långt ögat kan nå, så känns det inte som om att det är mitt i natten.
Tills vi kommer in till stan. Restaurang F12 är fullproppad med stupfulla människor. Vissa är så fulla så de knappt kan stå upp rakt. Andra står och väntar på sin taxi hem. Några ska antagligen på efterfest.
Där sitter jag. I en taxi på väg till jobbet.
Av någon anledning så börjar det krypa i hela kroppen. Jag får panik. För plötsligt så inser jag hur sjukt tidigt jag börjar jobba. Folk har ju för fan inte gått hem från krogen än.
Doften av en mans parfym är godare än en löjromsmacka med lök på. Den enda anledningen till att jag skulle kunna tänka mig att vara man i mitt nästa liv, är för att jag ska kunna köpa så goda parfymer. Men blir jag man, så blir jag troligen homosexuell.
Men nu är det parfymer detta handlar om.
Igår när jag satt på tunnelbanan och var som mest inne i min bok, så klev det på en man. Då kände jag den igen. Doften, odören, STANKEN av parfymen som jag så länge hatat. Jag vet inte ens om jag kan kalla det parfym. Antagligen är det något skit som man kan köpa på Ica Närköp eller Coop Forum. "Robyns Date", fast i en manlig version.
Lukten svider lika illa i min näsa som en urinvägsinfektion. Minnet av lukten för mig tillbaka till det första året på gymnasiet. Jag är 16 år och är ihop med en kille från Flen. Jag är inte ihop med honom för att jag är kär eller för att han är snygg. Det bara känns skönt att vara upptagen. Och för att impa lite på den killen som jag egentligen var kär i på den tiden.
"Kolla jag är upptagen, blir du intresserad nu?"
Han tjatar om att vi ska träffas och hitta på saker. Men jag säger alltid att jag är upptagen. Vi är ihop en månad ungefär, sen gör den stackars killen slut, eftersom vi i stort sett aldrig hade setts.
Den här killen använde den fruktansvärda Ica-parfymem som jag fick återuppleva igår på tunnelbanan. Till saken hör det att de flesta killar från Flen faktiskt går runt och luktar Ica-parfym. De är finniga. Har keps. Och Ica-parfym. Jag kallar det Flensymdromet.
Det stinker billigt ragg. Nästa gång det kliver på en kille som lider av Flensymdromet så ska inte jag vara en av dem som sitter och tittar på, - jag ska gå fram och hjälpa killen. Jag ska dra upp honom ut ICA-träsket och sen guida honom till en löjromsdoftande parfym.
Igår var egentligen min otursdag. Om man räknar bort att jag faktiskt fick träffa Mr G.
Dagen börjar med att jag glömmer mitt passerkort till jobbet. Väldigt bökigt eftersom det är minst två dörrar som jag måste passera med kortet. Dock så är inte problemet löst bara genom att jag har tagit mig IN på jobbet. Eftersom jag är fotograf så måste jag ta mig in och ut ur garaget med bilen, det gör man självklart bara med ett passerkort. Endast fotografernas kort gäller. Inte reportrarna. Så jag får krypa till korset med svansen mellan benen och be om ett "lånekort" under dagen, vilket inte är så poppis.
På väg till arlanda så åker jag fel, - på vallhallavägen!?!. En väg som går rakt fram. Jag lägger mig i fel fil och tvingas därför svänga åt vänster, när vi ska åka rakt fram. "Ööh... vart ska duuu?" Undrade reportern... "Ehhh... nää men jag tänkte att man kunde ta den här vägen också!" "Nej, det kan man inte." "Nähä!"
Väl på plats, på Arlanda som jag nämnde igår, så jobbar jag med att ta bilder. Min telefon känns lite ivägen, så jag hänger den på en vagn "så länge". Jag åker tillbaka till tv-huset och glömmer mobilen på Arlanda. Varför blir jag inte förvånad?
Tur i oturen. En Arlanda-nisse hittar mobilen och börjar söka efter mig. Han ringer först Sveriges Radio i Uppsala som inblandar sig i mobilförsvinnandet, sen blir han kopplad till SVT:s ABC, som engagerar sig för att ta reda på vart jag är, till sist kommer han fram till Rapport, som kopplar honom till min reporter. Så vi fann varandra. Jag och mobil-hittaren. Vi bestämmer att vi ska ses dagen efter (idag onsdag)
En kollega kommer fram till mig på sen eftermiddag och säger: "Frida.. HELA redaktionen har engagerat sig i ditt mobilförsvinnande idag" P I N S A M T Alltså: Hela Sveriges Radio i Uppsala, och Sveriges Television i Stockholm sökte efter mig och min mobil igår.
IDAG
Inatt var jag tvungen gå upp kl: 02.50 för att ta taxin till jobbet. Inte fan tänker jag på att TA MED LAPPEN med numret på till mannen som jag ska möta upp. Detta innebär att jag nu måste ÅKA HEM IGEN innan jag ska ta mig till Arlanda, som förövrig kommer att kostar mig 250 spänn i resor.
Vad jag vill komma till med det här olidligt långa inlägget är att jag är Jävligt BITTER!
Hade jag varit min egen mamma så hade jag gett mig stryk och utegångsförbud.
Idag skulle Mr G åka till Spanien. Så mellan 11-14 så skulle han befinna sig på Arlanda...
När jag anländer till mitt fotopass idag så säger bokaren: "Frida du ska åka till Arlanda kl 10.00 och göra ett jobb"
Tanken slår mig inte förren jag sitter i bilen.... Jag kommer ju få träffa Mr G igen!! Efter fyra månader. Är det ödet? Jag blev jättenervös... faktiskt. Väl på plats så ringde jag honom.. och så möttes vi upp i Sky City.
Tre mysiga kramar har jag fått idag. (den sista tog jag utan att fråga)
Tillbaka till vardagen. I två dagar har jag varit hemma i Katrineholm och sagt hej till släkten och firat pappi som fyllde år. Eftersom det var så trevligt igår kväll så struntade jag i sista tåget, utan hoppade istället på första tåget imorse.... kl 06.11... TRÖTT. Hoppas att det blir relativt lungt på jobbet idag, fram till lunch iallafall.
När jag slutar (kl 17.00) så ska jag skynda mig hem, tvätta och sen hoppa i säng och sova, för imorgon börjar jag jobba kl 03.30!!!!!
Tre synkar och en direktsäningen. Helt lagom arbetsbelastning igår. Idag är det dock alliansen som ska ha pressträff så då blir det blir mer jobb.
Igår var SVT-ligan ute och åt mat på Gotlands motsvarlighet till Stureplan....typ. Det är fantastiskt intressant hur mycket ETT glas vin kan påverka när man har jobbat en hel dag, är lite sliten och äter med 10 timmars mellanrum. Servitrisen kom in med två tallrikar, lamm och biff.
Jag reser mig och ska guida maten till rätt person: "Jag är lammköttet och biffen, han sitter DÄR nere i hörnet" så pekar jag på min kollega.
Kvällen bestod av två glas rött och låg humor. Fantastiskt roligt!
Fan att jag inte lyckas att få upp några bilder på bloggen. Tekniska problem.
Solen skiner och det är fantastiskt väder. Så idag köpte jag den efterlängtade glassen. Dagen börjar med att jag inser att det är backfokusfel på min kamera. Fem minuter innan vi ska göra en synk... Fan fan och åter fan. Jag gör synken ändå, och fixar felet efter.
(backfokus = bilden blir oskarp när man zoomar ut, trost att man ställt skärpen vid inzoomat)
Det positiva är väl att jag nu VET hur man löser problemet.
Förövrigt så gillar jag väderprognosen som nyhetsmorgon gav mig imorse. Gotland hade en stor sol över hela ön, OCH regn. Smart! Det betyder ju, att vilket väder det än blir, så är prognosen rätt.
Idag är det lite lugnare än igår, då var det verkligen tokstressigt. Så imorse när jag vaknade skvallrade mina ögon om en sömnig Frida. Uppenbarligen syntes det väl efterson en kollega sa "Men vad TRÖTT du ser ut Frida!". ALLTID lika uppiggande att höra! Frukosten brukar spenderas vid presscentret där det finns gratis mackor och kaffe, men den här morgonen var det slut...... då gjorde jag och mina kollegor en fulig. Vi gick in på ett hotell och åt frukost.
Så nu kan jag stryka det från "to-do-in-life-listen".
Nu ska jag invänta en synk. Efter det är det bara direktsändningen kvar, sen blir det middag på SVT:s räkning. Sånt gillar vi!
Ännu en 13 timmarsdag är slut. Och jag är brutalt toktrött. Jag har sprungit efter Mona Sahlin som en tok för att ta bilder, - som ändå aldrig användes i inslaget.... "kill your darlings" heter det ju. Men det är smärtsamt...
Jag hinner inte skriva... eller hinner gör jag väl. Men duschen och sängen ropar så det är bäst att gå.
Massa trevliga bilder kommer snart. Kanske imorgon.
frukost i bilen. Jag är Totalt bortvirrad i visby. Jag tror fan att visby är värre att köra i än sthlm. I sthlm ser man ju vägarna iallafall. Har är de osynliga eller 1meter breda. För övrigt så hatar jag barn som hoppar framför kameran och vuxna som är LIVRÄDDA för den. Suck.
Min gps fattar att vi ska åka båt. Vilken klok! Dock fattade den jäveln inte att södralänken var avstängd. Den skulle absolut åka dit. Då var jag arg som ett bi. Nu ska vi se om jag kommer ombord också....
Jag vet inte om jag kan skriva det här... det kanske är lite för tidigt. MEN.. ni känner väl mig.
Hur som helst.
TÄNK så mysigt det kommer att bli när det blir december igen. Att få gå och julhandla, gå på café i gamla stan och äta lussebullar och dricka glögg. Ååh så mysigt.
Jag råkade se en scen på tv där det var jul. Mysigt.
Sitter i tv-huset och inväntar min andra lap-top utbildning. Vi har just haft möte om Almedalen. Samtidigt som allt känns väldigt snurrigt och otroooligt stressigt, så har jag ändå fått en bild av hur veckan kommer att se ut. Nu vet jag vem jag ska jobba med, jag har hämtat mina biljetter till färjan etc etc.
Kan det inte bara bli söndag nu så jag får åka?
Efter utbildningen så ska jag åka hem och ta en dusch (om vattnet är tillbaka) sen ska jag tillbaka in till stan igen för att möta upp min kära kusin Linda. Vi ska shoppa och äta en gooood middag! Trevligt!!
