Jag längtar efter min väska.
Jag går runt och är lite sur, undermedvetet. Endast för att jag saknar min väska så mycket.
Varje dag utan den är en dag för mycket.


I helgen har jag lekt Ernst Kirchsteiger. Fast helt utan utbildning.
Jag brukar förvandlas till Ernst så fort Håkan åker bort. Det brukar kännas som om lägenheten säger "Frida, passa på, gör om mig!"
Okej, brukar jag säga och sticker till IKEA ögona böj.

Men jag kan ju inte säga att jag arbetar så effektivt.


Exempel:
- Skruva upp fästen till gardinstången (försökte först med en borrmaskin, till jag kom på att det var just en borrmaskin - och inte en skruvdragare.)
- Sätter upp de tre fästena i väggen och inser att den lååååånga stången måste upp efter TVÅ fästen.
- Skruvar ner igen
- Sätter upp stången
- Ska sätta upp gardinerna. Inser att de är på tog för långa.
- Tar ner, stryka och fållar(?)

Detta tar mer än en helg.
Jag hinner få flera raseriutbrott och ber gardinstången att fara åt helvete ett par gånger.
Det är ju trots allt BARA gardinstångens fel.


Tur att det går bättre på jobbet.
Förra veckan fick jag äran att åka till Stockholms auktionsverk och göra ett inslag om deras fotografivisning. För en fotointresserad tösabit som jag så var det rena rama drömjobbet.

reporter/fotograf/redigering står jag för.