Jag är en av två syskon, den enda i familjen med affro hår och har en tandställning som enligt tandläkaren ska "sitta tills nästa liv".
Jag växte upp på landet med cirka 700 andra. Vi hade en affär där jag köpte Kalle Anka tidiningar och nötkräm varje fredag. Butiken gick visserligen i konkurs -99 och sen dess måste man åka 5 km för att köpa ett bubba bubba.

Sen jag var liten toklängtade jag efter att flytta hemifrån. Inte för att jag inte trivdes hemma, utan för att jag vill ha en egen lägenhet. Kanske är det därför jag har flyttat så många gånger?
7 gånger på 6 år.

Jag fullkommligt älskar att resa, men hatar att flyga.
Varje gång jag sätter mig på ett flygplan så kan jag inte riktigt se någon framtid. Jag brukar titta ifall flygvärdinnorna ser ut som typisk kabinpersonal som är på bild i Afonbladet tillsammans med rubriken "flygkrasch".
Jag lyssnar om piloten låter pålitlig.
Varje gång planet landar säkert så får jag ett fantastisk lyckorus i kroppen, lite som om jag har varit med i Fear Factory och har lyckats äta rå komage utan att kräkas och tack vare det vunnit hela tävlingen.

Jag är snäll.
Jag har väldigt svårt att säga ifrån, både till jobb och vänner.
Däremot så är jag nog en rätt jobbig sambo -ibland.
Jag har nämligen den fantastiska egenskapen långsint.

Ett ord jag är rädd för är "aldrig mer/aldrig någonsin".
För mig ska ALLT vara möjligt.
Det kan handla om små skitsaker som att tillexempel om jag skulle gifta mig med en allergiker. Då kan jag ALDRIG köpa katt eller hund. Inte för att det är någon stor dröm för mig. Det är bara ordet ALDRIG som jag blir rädd för.
Förstå vilken jobbig egenskap för min sambo (som för övrigt inte är allergisk).

Det blir för långt att läsa så vi sätter stopp här.

Vi kan väl summera allt med att jag är en långsint, snäll människa som tycker att ALLT ska vara möjligt!