Emmas fina familj har skrivit några ord om henne på hennes facebooksida.


Hon somnade stillsamt i sin säng omgiven av hela sin familj med all kärlek och värme hon förtjänade. Hon var först med att prova på många äventyr och vi vet att hon på slutet längtade till att ge sig av på denna nya resa. Hon var liksom på de flesta andra äventyren inte rädd för att ge sig av utan mer nyfiken på det nya äventyret och övertygad om att något gott väntar.

Mot slutet var det Emma som tröstade oss i hennes svåra kamp och det är ofattbart att hon tänkte mer på sin omgivning än på sig själv, men samtidigt så typiskt Emma. Det är svårt att hitta någon med ett större hjärta än hon.


Det här är bara en del av det dom skrev.
Jag drunkar i tårar när jag läser det.

-------------------

Idag ska jag rycka upp mig och försöka få ordning här hemma inför nyårsafton.
Ta en kaffe med Sara på stan och förbereda middagen.

På nyårsafton ska vi skåla i champange, titta upp i himlen på alla fyrverkerier och tänka på alla
nära och kära som vi mist, men som ändå finns kvar på något vis.