2008-05-20
 18:12:58

Frida Filosoferar Djupt

Även fast jag har fått ett förstahandskontrakt (efter TRE år i bostadskö) så råder det ju inga
tvivel om att jag skulle vilja ha en bostadsrätt i innerstan.
Etta i Vällingby?
Etta i innerstan?
Ja, det säger ju sig själv.
Men det handlar nog också mycket om den här "vill-ha-genen", "blir-aldrig-nöjd-genen"
samt "vill-alltid-ha-mer-genen" som finns i mig.

Jag förstår dock inte vart denna gen kommer ifrån. Frågar jag mamma så kommer den helt och
hållet från pappa släkt. Hon fick minsann aldrig något när hon var liten, hon fick sy sina egna kläder,
cykla på en cykel utan hjul, gå i skor utan sula, PLUS att det faktiskt var svartvitt ute då hon 
var ung.

Jag tror ändå inte att genen kommer direkt från min far. Han som aldrig köper nya saker. 
För ett par år sedan köpte han en Willys Jeep som hade tjänstgjort i Normandie 
under andra världskriget, närmare bestämt år 1943 (jag har hört de sjuttioelva gånger)
Han är lika glad för den idag.
Flera år senare....
Det linnet som jag "bara var tvungen att köpa" förra helgen, har jag redan glömt bort att jag faktiskt köpte.
Kort lycka.
 
Varför har jag ett STORT begär av att ha, ha och HA!?!
Jag skulle behöva söka lite inre frid och njuta av stunden och nuet. 
Men det är svårt.

Snälla Bullen.
Hjälp mig.

(Som vanligt är det inte tjejen i filmen som har skrivit brevet)



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: