IGÅR

Igår var egentligen min otursdag.
Om man räknar bort att jag faktiskt fick träffa Mr G.

Dagen börjar med att jag glömmer mitt passerkort till jobbet. Väldigt
bökigt eftersom det är minst två dörrar som jag måste passera med
kortet.
Dock så är inte problemet löst bara genom att jag har tagit mig IN på jobbet.
Eftersom jag är fotograf så måste jag ta mig in och ut ur garaget med bilen, det
gör man självklart bara med ett passerkort.
Endast fotografernas kort gäller.
Inte reportrarna.
Så jag får krypa till korset med svansen mellan benen och be om ett
"lånekort" under dagen, vilket inte är så poppis.

På väg till arlanda så åker jag fel, - på vallhallavägen!?!.
En väg som går rakt fram.
Jag lägger mig i fel fil och tvingas därför svänga åt vänster, när vi ska åka
rakt fram.
"Ööh... vart ska duuu?" Undrade reportern...
"Ehhh... nää men jag tänkte att man kunde ta den här vägen också!"
"Nej, det kan man inte."
"Nähä!"

Väl på plats, på Arlanda som jag nämnde igår, så jobbar jag med att
ta bilder. Min telefon känns lite ivägen, så jag hänger den på en vagn
"så länge".
Jag åker tillbaka till tv-huset och glömmer mobilen på Arlanda.
Varför blir jag inte förvånad?

Tur i oturen.
En Arlanda-nisse hittar mobilen och börjar söka efter mig.
Han ringer först Sveriges Radio i Uppsala som inblandar sig i mobilförsvinnandet,
sen blir han kopplad till SVT:s ABC, som engagerar sig för att ta reda på vart jag är,
till sist kommer han fram till Rapport, som kopplar honom till min reporter.
Så vi fann varandra. Jag och mobil-hittaren.
Vi bestämmer att vi ska ses dagen efter (idag onsdag)

En kollega kommer fram till mig på sen eftermiddag och säger:
"Frida.. HELA redaktionen har engagerat sig i ditt mobilförsvinnande idag"
P I N S A M T
Alltså: Hela Sveriges Radio i Uppsala, och Sveriges Television i Stockholm sökte efter mig och min
mobil igår.

IDAG

Inatt var jag tvungen gå upp kl: 02.50 för att ta taxin till jobbet.
Inte fan tänker jag på att TA MED LAPPEN med numret på till mannen som
jag ska möta upp.
Detta innebär att jag nu måste ÅKA HEM IGEN innan jag ska ta mig till Arlanda,
som förövrig kommer att kostar mig 250 spänn i resor.

Vad jag vill komma till med det här olidligt långa inlägget är att jag är 
Jävligt BITTER!

Hade jag varit min egen mamma så hade jag gett mig stryk och utegångsförbud.