Doften av en mans parfym är godare än en löjromsmacka med lök på.
Den enda anledningen till att jag skulle kunna tänka mig att vara man i mitt nästa liv,
är för att jag ska kunna köpa så goda parfymer.
Men blir jag man, så blir jag troligen homosexuell.

Men nu är det parfymer detta handlar om.

Igår när jag satt på tunnelbanan och var som mest inne i min bok,
så klev det på en man.
Då kände jag den igen. Doften, odören, STANKEN av parfymen som jag
så länge hatat. Jag vet inte ens om jag kan kalla det parfym.
Antagligen är det något skit som man kan köpa på Ica Närköp eller
Coop Forum. "Robyns Date", fast i en manlig version.

Lukten svider lika illa i min näsa som en urinvägsinfektion.
Minnet av lukten för mig tillbaka till det första året på gymnasiet. Jag är 16 år och
är ihop med en kille från Flen.
Jag är inte ihop med honom för att jag är kär eller för att han är snygg.
Det bara känns skönt att vara upptagen. Och för att impa lite på den killen
som jag egentligen var kär i på den tiden.

"Kolla jag är upptagen, blir du intresserad nu?"

Han tjatar om att vi ska träffas och hitta på saker.
Men jag säger alltid att jag är upptagen.
Vi är ihop en månad ungefär, sen gör den stackars killen slut, eftersom
vi i stort sett aldrig hade setts.

Den här killen använde den fruktansvärda Ica-parfymem som jag fick återuppleva
igår på tunnelbanan. Till saken hör det att de flesta killar från Flen faktiskt går
runt och luktar Ica-parfym.
De är finniga. Har keps. Och Ica-parfym.
Jag kallar det Flensymdromet.

Det stinker billigt ragg.
Nästa gång det kliver på en kille som lider av Flensymdromet så ska  inte jag vara
en av dem som sitter och tittar på, - jag ska gå fram och hjälpa killen. Jag ska
dra upp honom ut ICA-träsket och sen guida honom till en löjromsdoftande
parfym.

No more date