Det händer så otroligt mycket i mitt liv nu att jag blir helt kallsvettig. Jag hänger inte med. Hjälp.
I slutet av oktober så sitter jag arbetslös i Piteå och rullar tummarna och är allmänt deprimerad på livet, eftersom jag inte gör något om dagarna.
Tills M ringer från Sveriges Television.

Två veckor senare bor jag i Stockholm och arbetar på SVT:s ABC. Jag går på NoS-Galan och lär känna massa roliga SVT-medarbetare. Jag får och har otroligt bra kontakter!!!
Två dagar innan mitt vikariat tar slut så säger M att jag får förlängt vikariat till och med sista mars, nu på Rapport. Jag får till och med en rejäl löneförhöjning.
Jämför man SVT i Luleå och SVT Stockholm så tjänar jag ca 4000 kr mer i månaden här nere. Sjukt.
Varje dag så söker jag hyreslägenheter men hittar inget, efter fyra veckor bestämmer jag mig för att köpa en bostadsrätt. Idag ska jag på en visning ocn nästa vecka är det möte med fyra olika banker som ska ge mig tips och råd.

Allt går fort.

Idag kom M in i mitt redigerinsblock och "pratar allvar". SVT ska utökas och en ny redaktion ska startas i Uppsala. Jag hade tänkt att söka tjänsten. Men gjorde det inte.  Jag glömde helt enkelt bort. Slarvigt.
 
M undrar om jag är intresserad av att fylla plasten som fotograf och redigerare i Uppsala.

Vänta nu.
Jag sökte inte jobbet. Men jag blev ändå tillfrågad om jag vill ha det?
Så här är det. Jobbet är ett vikariat på heltid måndag-fredag fram till sommaren. Det finns möjlighet till tillsvidareanställning. Detta är en jättebra chans för mig säger M.
Ska jag säga ja?
SVT hjälper mig isåfall med bostad, plus att jag får löneförhöjning igen.
Drömmer jag?

Det händer så mycket nu.
Inget är bestämt... imorgon ska jag och M prata igen.

Vi får se.