Nu är jag gräsänka i 12 dagar.
Han har lämnat mig för att jobba i Thailand.
Underbart skönt. För honom alltså.
Gräsänka är förövrigt ett vidrigt ord. Det svider lite i munnen när man uttalar det.
Som en urinvägsinfektion.

Det känns lite konsigt att vara själv i hans (snart vår) lägenhet.
Tomt.
Jag behöver förvisso ensamtid ibland. Absolut.
Men då ska jag bestämma när den tiden infaller.
Och den infaller inte nu.

Igår hade vi en hej-så-länge-ses-den-15:e-december-middag.
Lax, vin och deeptalk.
Underbar kombination.
Han slog vad om att jag skulle ta det sista glaset ur flaskan ikväll efter jobbet (nu).
Jag protesterade och sa att så kommer det absolut inte att bli.
Han flinade.
Jag flinade.
För vi visste ju att jag ljög. En sån där lögn som man får ljuga.

Nu ska jag utnyttja min ensamtid genom att lyssna på musik som bara jag tycker om.
Njuta av mitt glas rödvin.
Och njuta av att jag egentligen har det fantastisk bra - trots att jag inte alltid inser det.

Er lite mindre,
Bitterf***a