Visst berättade väl jag att jag fick pepparspray på mig när jag var i Linköping.

För att ni ska förstår hur ONT det gör... så får ni ett litet smakprov.

Jag kan tänka mig hur galen jag såg ut.

 .... och då hittar jag fantastiskt skön nostalgisk musik som tar mig tillbaka

till gymnasietiden. 

Jag ryser.

Fast det känns bra.

Saknar tiden.

Eller känslan....

....... av full frihet och noll ansvar.

Visst är den fantastiskt bra.

Och ni som inte har tittat på videon med kissemissarna här nedan, - GÖR DE!

Min humor... och Jossans.

...som Thåström skulle ha sagt.

Tanken var att jag skulle ta igen lite förlorad sömn, så jag gick och knoppade redan vid kl: 21.10.

Dock känner jag mig lite lurad av mig själv, för jag var ännu tröttare imorse när jag vaknade efter

9 timmars sömn, istället för normalt efter 6 timmars sömn. 

Tack för den.

Jag tror dock att jag har förklaringen.

För det första så drömde jag mardrömmar om att jag var gravid, (okej, det är inte min värsta

mardröm, men en av dem) i drömmen så skulle jag göra abort - helt själv, med en SPRUTA.

Sprutan var 2 decimeter lång och skulle in i skinkan.

Jag övervägde att behålla barnet bara för att slippa ta sprutan.

 

Jag vaknar kallsvettig och inser tacksamt att jag är "ogravid"... sen somnade jag om, smått skrämd. 

Klockan 2 på natten vaknar jag igen av att det låter som om någon håller på att dö. 

Nähä, då är det grannarna som har sex. Mitt i natten!

Jobbar inte folk?? Sov!!

Eller tänk på mig iallafall.

Jag fick genast flashbacks från Bulgarien 2003, då jag och Sandra fick lyssna på 

högljudda grannar var och varannan natt. Själva låg vi där bredvid varandra

med händerna på täcket, fina flickor som vi var.

Lägg dock betoningen på - v a r.

Nu ska jag lägga natten bakom mig och överleva den här dagen istället. Jag jobbar

bara till klockan 15.30 idag så det känns jätteskönt. Då behöver jag bara filma och slipper

redigera. Lyx!

Efter jobbet ska jag ta en fika med min gamla morgonpromenad-kompis Jocke! Kuuul! Har inte träffat

honom på nått år tror jag. Han är en av alla norrlänningar som tog sitt förnuft tillfånga och flyttade

till vår vackra hufuvstad.

Till skillnad från mig och alla andra som jag har pluggat med så fick Jocke en fast anställning när han flyttade

till Stockholm. Jag är så glad för hans skull (men självklart mest avundsjuk).

Detta firar jag med världens bästa Stockholms-låt!

Förlåt!

Jag vet att jag gör er avundsjuka nu.

Men nästa helg ska jag för andra gången i mitt liv se Nationalteatern spela!

Jag är SÅ GLAD!

Jag önskar att jag växte upp på 70-talet också.

Nationalteatern och Flen here I come!

Livet Är En Fest!

Den här ska vi lyssna på när vi går på Tea-party!

Så måste vi ha samma klädsel också!