Jag har varit i London. Nu är jag hemma. Det är alltså dags för ett inlägg i denna menigslösa blogg.

Ett av den aggressiva sorten.

Jag har köpt en Louis Vuitton väska. Neverfull. Jag älskar den. Vi har en kärleksrelation.
Den var dyr. Louis Vuitton är inte kända för att sälja billigt skit.

När jag kom hem till Sverige med min kära väska upptäcker jag fläckar på väskan.
Jag KAN leva med dessa fläckar, för de är INNE i väskan, alltså inget som andra ser.
Men eftersom jag har betalat många tusenlappar för väskan så tycker jag inte att det är mer än rätt att min väska ska vara helt felfri.
Därför bestämde jag mig för att besöka Louis Vuitton butiken här i Stockholm.

Jag VET att deras service är lika med noll.

De anklagar sina kunder för att haft sönder produkterna om man vill reklamera. Jag har läst hur mycket som helst på forum och bloggar om hur kunderna blir bemötta.
(http://stureplan.se/bloggar/rebecca/2010/04/16/daligt-louis-vuitton)

Därför förberedde jag mig VÄL inför besöket i butiken.


17:57 kliver jag in i butiken som stänger kl 18:00 och säger som det är: att jag köpte min väska i London förra helgen och att jag har upptäckt dessa fläckar.
- Men du har ju använt den!!! säger butiksbiträdet som tror att hon är raketforskare.
- Ja absolut, men nu vill jag reklamera den.

Hon säger att det är omöjligt att få byta den. Det borde jag ju ha gjort i London. Jag frågar henne då om hon tycker att det är rimligt att jag ska flyga tillbaka till London för att byta väskan. Det tycker hon ju naturligtvis inte.
Hon kallar in en kollega som ska föreställa en chef.

Den mannen anklagar MIG för att ha åstakommit fläckarna. Han säger att jag ska bevisa att det inte är jag som har "fläckat ner" väskan. Han säger rent ut att han inte kan lita på mig.
Han menar att jag kanske har haft en tidning i väskan? Smink? Eller olja?

Juuuuuuuust det! jag hade ju en dunk olja till min volvo 245 i min Louis Vuitton väska. Shit! Glömde de. NOT!

Även fast jag var förberedd på det så blev jag väldigt chockad över bemötandet. De vägrade hjälpa mig.

- Vi säljer inte väskor som ser ut så här. Säger chefen.
Jättekonstigt att jag har köpt en då?

Personalen får mig att känna mig som en bedragare. Som om att jag gjort det med flit.

Jag andras in 10 liter luft i lungorna och säger:
- Jag har hört så otroligt mycket dåligt om er service och hur ni behandlar era kunder. Det går jävligt bra att komma hit och handla, men så fort det är något problem, så vänder i ryggen till.
Tror ni att jag vill handla hos er igen när ni beter er så här!

DÅ kan chefen tänka sig att skicka väskan till Paris för inspektion.


Så där slutar det. Långt efter stängningstid.
Hela personalstyrkan står och väntar på att få gå hem. De hatar mig. Men jag kan inte bry mig mindre.
Imorgon ska jag hänga på låset för att lämna in väskan.

Ja, för det här är ta mej fan en prestigegrej!
Min väska ska till Paris, om det så är det sista jag gör.