Mina föräldrar betyder väldigt mycket för mig.
Vad jag än gör så vill jag ha deras åsikt om saker och ting. Deras godkännande.
Det är egentligt väldigt konstigt med tanke på att dem aldrig har försökt att påverka mig i något beslut. De är alltid neutrala och tycker att jag ska göra som jag själv vill.

Dem har lyckats hålla ihop vår lilla familj sen augusti -76.
Under jobbiga småbarnsår, under 90-talets finanskris då räntan på huset va brutala 20% och under hemska tonårsperioder då jag och min bror skrek oss hesa på varandra.

När jag flyttade till Piteå för att studera på högskolan så skjutsa dem mig 200 mil med mina saker.
När jag ville byta lägenhet i Piteå så kom dem upp ytterligare en gång, 200 mil, för att hjälpa mig flytta ynka
150 meter.
När jag flyttade därifrån kom de upp en tredje gång - 200 mil med bil och släp.

Dem har alltid, ALLTID ställt upp på mig och min bror.

Vi är rätt olika alla i min familj.
Pappa är översocial har ett brinnande intresse för andra världskriget. Han köper till exempel julklappar till sin Willys Jeep som gick i Normandie 1943. Det finns nog inte en enda bok om kriget som han inte har läst. Han har sett introt till Kellys hjältar fler gånger än vad jag har varit ute på krogen i mitt liv.
Jag minns bara en enda gång då min pappa har höjt rösten åt mig. Då var jag kanske 10 år och hade tjatat hål i huvudet på honom om att jag ville åka till badhuset, fast vi inte hade tid.

Mamma är en riktig urmoder. Hon har ALLT som man förväntar sig av en mamma. Hon är framför allt familjens fredsmäklare. Hon är expert på att medla mellas oss tre parter i familjen om vi gnäller om något.
Hon har alltid styrt upp roliga saker för oss när vi var barn. Vi åkte på kryssningar, bodde på hotell, gick på museum och köpte barbie dockor. Under jul och påsk ritade hon spännande skattkartor som vi älskade.

Jag känner mig som en storstadstjej och vill gärna bo så nära en tunnelbanestation som möjligt. Min bror vill gärna "flytta ut på landet" trots att han redan bor i en by där det inte ens går att köpa en tidining.

Vi är alla olika.
Men det kanske är det som gör oss till ett så bra team. För det är så jag känner. Min familj är min stora
trygghet och det bästa teamet man kan vara med i.