När det inte känns någon skillnad om det är måndag eller fredag.
Då borde man tänka om.
När dagarna flyter ihop och man gör saker hela tiden - men ändå ingenting.
Nu har jag jobbat heltid och extra i 6 månader.
Det blir 11 arbetsdagar på rad, ledig två dagar.
Sen 11 arbetsdagar ingen.
Nu jobbar jag dock mindre i och med 4-dagars vecka på mitt "riktiga" jobb.
Men musten går ändå ur mig.
Jag som trodde att jag var en superwoman!?!

Men energin försvinner.
När jag kommer hem efter jobbet vill jag träffa vänner. Ta en kaffe. En bio. Laga en god middag
med min sambo eller sitta ner och läsa en bok.
Men det finns ingen ork. Jag sätter mig i soffan och somnar på två minuter.
Där sover jag i 45 minuter innan jag förflyttar mig till sängen.

Jag måste göra något åt det här innan jag blir en deprimerad gråhårig 25-åring.
Det är för tidigt.


Steg ett mot ett lyckligare liv blir att ta ut några semesterdagar och komma bort.
Vart som helst.
Gnesta. Korpilombolo. Barcelona.
Skitsamma vart!