Igår flyttade jag till Vällingby. När pappa och brorsan hade åkt hem till Sörmland
igen så började mamma och jag ställa iordning mina grejer.
Fortfarande saknas en matta och ett vardagsrumsbord.
Jag måste ju ha någonstans att ställa vinglaset!

 
Min definition av "lite grejer" är inte den samma som pappas. Bilen var VÄLDIGT trött.

Hur som helst.
Efter flera flytt-timmar kände jag att det var dags för mjukisbyxorna att åka på.
Av med jeansen, på med mjukisbrallor.
20 minuter senare kommer jag på att husnycklarna OCH cykelnyckeln ligger i
jeansen... så jag börjar att leta efter jenasen.... men hittar dem inte.
Jag letar och letar på mina 33 kvm, till och med på balkongen letar jag. Men
det är helt omöjligt att hitta dem, där med också N Y C K L A R N A!
Bra Frida Danielsson.
Slarva bort nycklarna redan inflyttningsdagen!?!

Det går 1,5-2 timmar. Mamma och jag vänder upp och ner på lägenheten. Men
de är spårlöst borta. Till slut föreslår mamma att vi ska gå ut och leta i soporna
som vi kastade tidigare under dagen. Kanske hade jensen åkt ner där??
Så vi smyger ut på kvällen... och rotar igenom soprummet, PINSAMT!
Men de låg inte där heller.

Trött, irriterad och upprörd över nycklar och mina sköna jeans, så ger jag
upp och går och lägger mig och sover, första natten i lägenheten.

Morgonen efter så sitter jag på tunnelbanan mot jobbet.
Mamma ringer:
"Frida, jag har hittat dina jeans."
"VA?? Vardå??"
"Du hade hängt in dem fint och prydligt i garderoben."
"Hade jag???"

Samanfattning:
Jag tittar alltså i sopnedkastet innan jag kollar i garderoben. Det är uppenbart inte
vanligt att jag hänger in mina kläder i garderoben "fint och prydligt".

Det kan väl hända vem som helst?