Igår flyttade jag till Uppsala.
Allt är frid och fröjd förutom att internet inte fungerar på min dator. Detta är en av de värsta katastoferna som kan inträffa. Nu får jag helt enkelt ägna mig åt min blogg på arbetstid. Det finns inga andra alternativ. Kollegorna MÅSTE självklart förstå detta.

20 minuter senare.
Nu funkar inte internet på jobbet heller. Eftersom vi ska byta lokaler så har de nu flyttat över bredbandet dit.
Och här sitter vi.
Internetlösa.
Jag får damp.
Jag skriver just nu i WordPad.
My God please help me.

I fredags gjorde jag mitt första jobb på SVT i Uppsala. Det blev inga stordåd så jag lär varken bli Oscarsnominerad eller få någon Guldbagge. Men det är ändå roligt att ha kommit igång att filma igen.
Kronprinsessan Victoria kom till Uppsala för att fira Universitetet (eller nått) som fyllde 300 år. Det roligaste med
den händelsen var de tiotals japaner som fotade sig tillsammans med alla poliser utanför.

Poliserna vaktade Kronprinsessan, japanerna fotade poliserna, jag fotade japanerna.
Som ett litet kretslop.


Polis å Japaner.
Säg ja till Apan. Japan.


Sen kom helgen.
Fortare än vad ett virus sprider sig i kroppen.
Familjen Danielsson skulle gå på Musikal (Jekyll & Hyde) och bo på hotell och må gott.
Musikalen var bra, även om det var en besvikelse att huvudpersonen var sjuk och blev ersatt.
Vi som i stort sett bokade biljetterna JUST för huvudpersonen Mikael Samuelsson.
Eller Rolf som han heter när han jobbar på Freja (Rederiet).
Bredvid mig satt Mr G som var femte minut tjatade om att han var kissnödig.
Jag tog automatiskt på mig någon mamma-roll och sa åt honom att vara tyst och snällt
invänta pausen.Gör vad du vill men stör inte MIG som njuter av musiken!
Det är fantastiskt intressesant hur man kan bli så akut kissnödig under den första timmen på en
musikal. Själv skulle jag kunna hålla mig ett par dygn.
Rekordet är TRE dygn, (ja, jag är lite stolt!) men det slutade också med att jag fick åka till Helsingborgs sjukhus med härliga magsmärtor.
Jag minns än idag sjuksköternas blickar som sa att jag var dum i huvudet som hade hållt mig i tre dygn.
"Har du druckit nått?" frågade de mig.
Dagen innan hade jag varit på bröllop i Malmö där det var gratis drinkar i baren.
"Jorå. Visst har jag druckit, en hel del faktiskt" svarade jag.
För några sekunder trodde jag verkligen att urinblåsan skulle explodera.

Hur som helst.

Efter musikalen var det dags för middag. Pappa, som har bytt höftkula, tog sig fram med sina båda
kryckor.Vi gick längs Kungsgatan tills jag såg en "Happy Hour" skylt, där stannade vi självklart.
Efter en mumsig middag gick vi tillbaka till Hotell Kung Karl. Det var dags för min berömda Irish Coffee.

Då inträffar det katastrofala.
Pappa stannar vid en hemlös som sitter på marken och tigger pengar.
"Nu ska du få dig en slant" säger pappa.
Han börjar leta i sin svarta kavaj efter mynt.
Han tappar den ena kryckan på den hemlöse mannen.
"Oops!" Säger pappa och letar vidare.
Tills han inser att han inte har några pengar.
"Hoppsan, jag hade visst inga pengar. Men du får väl ha en trevlig kväll då"
TREVLIG KVÄLL?!
Detta är höjden av pinsamhet för en dotter. Så jag går fram till Pappa och ger
honom 20 kr som han får ge till den hemlöse mannen.
Min bror står längre bort och skrattar.
Jag skrattar inte.

Jag har varit med om att pappor ger sin barn bananer på Zoo så de kan mata aporna.
Men jag har aldrig varit med om att döttrar måste ge pengar till sina
fäder så att de i sin tur kan ge pengarna till hemlösa.

Vi ungdomar (vi som var yngre än 40 år) gick ut på krogen och lämnade de gamla päronen på hotellet.
Först gick vi till Inferno på Drottninggatan. Det är verkligen mysigt där! Men too bad att det finns så
lite sitplatser. Kom i tid är ett tips.
Därefter åkte vi vidare till Casino Cosmopol. Männen spelade bort pengar. Kvinnorna drack vin och
Irish och pratade om livets alla problem.
Väldigt trevligt.
Jag gillar Casino.
För när alla andra spelar bort 1000 kronor.
Så dricker jag upp 1000 kronor.
Då har ju jag ändå fått mer än de som bara fick lite spänning vid pokerbordet.
Så enligt mig gick jag plus från Casinot.
Plus 3 Irich och 1 glas vin.
Stabilt.

Jag förstår inte hur man INTE kan gilla Stockholm.
Det finns ju hur stort utbud som helst av vad som helst för vem som helst.
Och gillar man inte Stockholm så får man väl acceptera att andra gör det och trivs fantastiskt
bra.

Den här helgen har iallafall gjort mig mätt på familjen.
Vilket säkert var meningen också.
Nu åker jag inte hem förren jul.
Typ.

Det finns tusentals saker att berätta. Men allt lämpar sig inte i bloggen.

Nu ska jag försöka spara detta WordPad dokument och hitta en dator med
internet så jag kan publicera detta.

God Bless You All.
... eller mig iallafall.