Imorse upptäckte jag en ny sida av mig själv.
Den aggressiva Frida.
Jag sprang in på pressbyrån för att köpa min dagliga morgondos
av kaffe till tågresan. Då ställer sig en man bakom mig och suckar djupt.
Efter några sekunder kliver han före mig och säger
"Jag ska bara betala, för jag ska med ett tåg"
Utan att ens fundera en hundradels sekund så säger jag argt:
"JAG SKA VÄL OCKSÅ MED ETT TÅG?? VI ÄR VÄL FÖR FAN PÅ T-CENTRALEN??"
Jag var helt svart i ögonen.
"Oj, förlåt." Sa han och klev undan.
Jag betalade på en sekund och gick och hämtade min kaffe.

Väl vid kaffeautomaten så började jag skratta lite för mig själv.
Lät jag verkligen sådär arg? Inte likt mig...
Det måste vara en blandning av stress till tåget samt vetskapen över att jag
har glömt min mobil hemma när jag (förhoppingsvis) väntar ett viktigt samtal.